becca

jag är beredd på att börja skriva lite saker om min mamma i min blogg nu.

känner att jag går och bär på så mycket och jag vill inte göra de. och de är så många som brukar komma med frågor som jag egentligen inte orkar svara på som jag hellre skulle vilja att ni läser här i bloggen istället. känner även att jag vill dela med mig av de saker jag upplevt till er som kanske också har en förälder som dricker eller drogar.

min mamma dricker och har gjort sen jag var liten. jag togs av socialen från henne när jag precis fyllde 12år. sen dess har jag bott i två andra familjer men här i södertälje ska jag stanna tills jag gått ut skolan! träffar inte min mamma så jätte ofta men så ofta som hon kan och vill och har ork. just nu är det hela lite jobbigare pga att hon fick sin diagnos ´cancer´.

när jag fick veta de så bröt jag ihop. kunde inte andas,prata,tänka kunde inte ens se. allt var som svart framför mina ögon och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. allt rasade som jag levt för. nu är de hela lite bättre, hon får den hjälp hon behöver från sjukhuset och hon hör av sig när hon kan, men de är inte ofta kan jag säga er.

jag älskar min mamma det gör jag verkligen och jag kan faktiskt tycka att hon ändå funnits där för mig även fast hon valde flaskan före mig. ett dåligt minne jag har av henne är när jag skulle ha min första riktigt stora balettuppvisning i strägnes och alla föräldrar till sina barn satt där. även jag trodde att min mamma va där och såg mig och tyckte jag var riktigt bra. att hon för en gångs skull skulle vara stolt över mig. men de gjorde hon inte. 2 timmar efter väntan på att någon skulle komma och hämta mig från uppvisnignen som blev mina bröder så visade de sig att mamma satt på en pubb i närheten och drack sig full. mitt hjärta krossades! jag blev så ledsen och ville bara skirka på henne hur mycket jag hatade henne men jag kunde inte, tänkte alltid, ´de är ju faktiskt inte hennes fel, de är ju den där jävla spriten som lurar henne´.

ofta när jag kom hem från skolan så låg min mamma oftast någonstans i lägenheten nerslagen. hon blev ofta misshandlad av män hon tog hem. att se sin mamma söderslagen med blod omkring sig är inte kul det är hemskt!

jag var så liten och så rädd, jag och min bror gömde alltid oss under köksbordet när mamma blev misshandlad och min bror höll om mig och kramade mig och sa alltid att ´rebecca ta det lugnt, det är snart över och allt kommer att ordna sig ´han små ord som han sa värmde så mycket i min kropp och jag blev genast mycket lugnare även fast tårarna fortsatte att rinna från mina kinder. jag älskar min bror och är så glad över att jag har honom. kan inte tänka mig ett liv utan honom ! absolut inte! jag älskar honom så otroligt mycket.

det här blev ett långt inlägg men ändå bara en bit av hur min uppväxt sett ut. det har varit mycket mer och mycket jobbigare saker än såhär men jag vill bara försöka dela med mig lite av de jag upplevt som sagt.

kärlek till er som orkat läsa allt! / b