becca

jag önskar att du levde nu, min saknad har aldrig någonsin varit såhär stor förut.

jag saknar dig verkligen något så otroligt!

kommer aldrig glömma då jag lärde mig att cykla och jag cyklade ner för den där grus backen och ramlade in i en taggbuske då du kommer springandes till mig och ser helt rädd ut och frågar hur de gick då jag skrattade tillbaka och sa att det gick hur bra som helst, tillslut låg vi båda på marken och skrattade så otroligt mycket.

jag saknar att känna mig sådär levande igen, då allt va så bra, då jag inte alls hade ett enda problem. visst livet har sina upp och ner gångar men det här är bara för mycket, snart kommer jag inte klara mer. jag orkar inte stå på mig mer än såhär jag saknar dig, mormor...