det finns bara en person

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det du säger till mig, visst jag tar åt mig men jag vet inte om du talar sanning eller inte. Ibland känns det som om du säger något till mig bara "för att". Jag gillar inte att ha den där känslan, att alltid vara osäker, tippa på tå och vara försiktig med vad man gör och säger. Alltid när jag var ledsen så var du först på min lista att ringa men nu är det precis som om ditt namn försvunnit, utan att jag ens märkte det själv. Att se hur jag har dig i min famn men sakta glider du ifrån, kontakten börjar svalna av och det känns inte alls som "vi" längre. Jag älskar att höra de orden att "i mina ögon är du perfekt" "du är mitt allt" men jag vet inte längre om jag kan tro på dessa ord. Du gör mig så osäker på allting.. Jag vet att inte jag heller har varit en speciellt snäll vän mot dig på senaste tiden men har haft min orsaker, det är ingenting jag vill skylla på, absolut inte! Men ibland måste man ha något att luta sig emot. Jag älskar dig så att det svider i hjärtat, men det känns som om de orden inte riktigt når dig så du hör dom.

/ rebecca